Jag blir aldrig som dom

sitter hos några kompisar med kasper& simba. (människa & hund) på kaspers rum och tittar på film. orkar inte med så mycket mer just nu
jag har insett det nu efter 2 år, det gör bara inte så ont som jag trodde det skulle göra

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0