"The loneliest moment in someone’s life is when they are watching their whole world fall apart, and all they can do is stare blankly"
The Great Gatsby. Så vacker, kärleksfylld och tragisk film. Man önskar ju så att man varit regissör eller producent eller något till denna film för ahhhh så vackert gjord den är.
"I remember he looked at her in that way that all young girls want to be looked at sometime".
Come see my broken pleasure, come take away the cold
kom nyss hem från grannstaden där jag och mina bestiesar firade Annies födelsedag med grillning, mys & high school musical 2. nu blir det nått avsnitt av någon serie innan jag dör i sängen, puss!
Grattis
när hennes föräldrar ska berätta saker för henne och säger "det här får du inte berätta för någon" svarar hon med "ah fast ni vet ju att det går genom Lovisa först" som om det är världens naturligaste sak. och på fredagskvällar finns det alltid ostchips hemma hos henne eftersom hennes mamma vet att de är de enda chips jag äter.
hon har världens finaste leende som lyser upp hela rummet hon är i när hon ler, hon gråter sällan inför andra och när hon blir arg kastar hon saker runt omkring sig.
hon vet exakt allt om mig. jag behöver aldrig berätta något för henne för hon vet endå. och när jag försöker berätta något säger hon "ah jag misstänkte väl det" eller "det kände jag på mig".
ni vet när man säger att man inte berättar allt för någon, att alla har en hemlighet som man inte delar med någon. det stämmer inte på mig, Annie vet nämligen.
älskar dig bruden, grattis på födelsedagen ♥
Jag vet att den här natten kommer döda mig (om jag inte får vara med dig)
världens finaste helg som innehöll en lång vandring till stugan, tårta till lunch, fiske mitt i natten, midsommarfirande, bad i iskallt vatten och finaste vännerna.
trots att vi är en Cullen-familj så är de också mina bästa, bästa vänner.
trots att vi är en Cullen-familj så är de också mina bästa, bästa vänner.
<3
nu åker jag och mina bästisar till landet över helgen, bättre kan det inte bli. ha en fin midsommar allihopa!
DU KAN DRÖMMA DIG BORT, MEN ALDRIG KOMMA TILLBAKA
spenderade en lördagskväll med vänner, planering inför midsommar och skräckfilm. tur att man har såna fantastiska vänner egentligen, vem skulle man vara utan dom.
OSLAGBARA
Och tillslut kom den där sista kvällen, med mina bästa människor. Och jag vet inte riktigt hur man skriver om kvällen, för inga ord eller meningar känns värdiga för att beskriva känslorna.
För när man tillslut står tillsammans allihopa ute på skolgården i ett sista ringsamtal, och tittar ut över alla, i den sekund då man förstår att det är sista gången, då brister det. Tårarna strömmar ner för kinderna och man ställer sig i den tryggaste famnen man vet och gråter. Sen verkar det inte finnas ett slut på tårarna. Så man kramar alla, försöker få fram lyckoönskningar med sin söndergråtna röst, säger "jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig nu" till någon man spenderat så mycket tid till att hata, man har en bästa killkompis som man aldrig innan sett gråta som nu gråter ner ens axel. Och sen efter vad som känns som en evighet går man, man sliter sig bort från de som står kvar, man ropar "glöm inte bort mig nu" till någon man inte vill förlora, också vänder man sig bort, går mot bilen som ska hämta upp en och man tittar inte tillbaka. Man gråter så mycket att man håller på att ramla ihop men vänder sig inte om för om man gör det skulle man aldrig kunna slita sig därifrån igen.
Hur hanterar man ens att något så vackert som vår klass är över, borta och förbi. Jag vet inte.
Det är 1 398 dagar mellan 2009/08/12 och 2013/06/10
12 Augusti 2009 - Jag hade cyklat klockan halv nio ifrån blåa kiosken tillsammans med de vänner jag hade med mig från min gamla klass & Annie som precis flyttat till Blåsut, kvart i nio stod vi utanför den stora orangea byggnaden tillsammans. Det satt ett killgäng ett bord lite längre bort och det satt en kille i grön tröja där och jag tyckte han var det finaste jag sett (han som blev min pojkvän 1 månad och 16 dagar senare). De lärare vi skulle ha gick runt i tröjor med orden LÄRARLAG ÅR 6 och en kvinna med en sådan tröja (hon som skulle bli den enda lärare som stannade i alla fyra år) kom fram och sa "Hej, ska ni börja sexan?" till mig och mitt gäng. Sen blev vi visade upp till de klassrum och i de grupper vi skulle stanna i hela året. Hamnade i en grupp där jag inte kände någon (3 personer i den gruppen kallar jag för bästa vänner idag) och undrade hur jag skulle överleva dessa år.
20 Augusti 2012 - Jag, Annie och Alice (vi var de sista som var kvar av de som cyklat tillsammans första dagen) hade cyklat tillsammans kvart i nio (eftersom vi hade lärt oss att det bara tog en kvart att cykla). Kvällen innan hade jag skrivit "imorgon börjar jag det sista året någonsin på fridaskolan. sista året i den tryggheten som finns i min klass. sista året." på min blogg, och när jag cyklade in på skolgården tänkte jag "andas in detta nu Lovisa, det är sista gången". Felicia kom springande mellan alla nya sexor, skrek "LOVISA!!" och hoppade in i min famn med en sån kraft att vi tillsammans ramlade baklänges och hamnade på rygg. Vi började skratta och jag sa "Haha det är så vi gör det". Min mentor (han som räddade mig från att helt totalt sabba alla mina betyg i 8:an) kom fram, skrattade och sa "Välkomna tillbaka!". Sen sa vi hej till alla våra vänner, pratade om saker som hänt i sommar och va så himla glada över vår Europaresa till Frankrike som skulle ske fem veckor senare.
Den dagen började det sista året med tryggheten som finns i vår klass, och idag slutar det.
För äntligen kom det en kväll som var bättre än 10 augusti.
Såhär är det: man sitter hemma dödstrött och lockar håret, och man är inte taggad överhuvudtaget. sen cyklar man till tåget och önskar istället att man låg i sin säng. Sen sätter man sig på tåget och träffar sin bästa vän en station senare och så känner man sig som ett as för man vet att hon har sett fram emot detta så länge medans du önskar att det redan var över. Sen kommer man fram till Göteborg, köper cheese som man sen äter på spårvagnen mot slottskogsvallen. Sen kommer man fram, ser den jävliga kön och tänker att vi kommer aldrig få värdiga platser i detta hav av människor. Sen träffar man två gamla vänner som står långt fram i kön och så ställer man sig med dom för det skulle ta två år att ta sig till slutet av kön. Sen börjar insläppet, så går man, man går med snabba steg för man kan nog faktiskt få ganska bra platser endå. Och när man fått platserna, så väntar man. Man väntar och väntar. Man väntar igenom ett kasst förband och igenom en halvtimmes försening.
För sen står han där på scenen, och det är som om att han drar med sig magi upp på scenen. Och så undrar man hur fan man hellre ville stanna hemma istället för detta. Sen sjunger han "jag vet vilken dy hon varit i" och så kramar man om sin bästa vän och tänker hur otroligt det är att man hållt ihop i fyra år. Sen slutar han sjunga efter halva "pistol" och publiken som kan texten utantill sjunger resten av låten tillsammans istället, och då tänker man att det var nog fan det finaste man varit med om. Sen kommer sista låten, raden "och jag tror, att när vi går genom tiden, att allt det bästa, inte hänt än", fyrverkerirena och tårarna. Och så är det slut.
Sen kommer man hem, somnar, vaknar och skriver en alldeles för lång text om en av de bästa kvällarna i ens liv för man vet inte riktigt hur man ska hantera det.
HOME IS WHEREVER IM WITH YOU
okrj, på cirka 72 timmar har jag varit ensam ungefär 3 av dom. Mina vänner<3 Vaknade hos Hanna imorse med August, och tio minuter senare kom även Annie och Elias. Sen gofrukost och sen tog vi bussen hem.
IKVÄLL BLIR DET HÅKAN!! hörs!
WHAT DO I SAY, WHAT DO I DO
Vaknade med bästis bredvid mig imorse, och sen har vi spenderat hela dagen i min säng med våra sjukt kreativa hjärnor haha. hörs en annan dag vänner!
STÅR OCH LÅTSAS INTE SE ATT DU STÅR PRECIS BREDVID
skriver om mitt tal, skriver annat, lyssnar på Linnros & Maggio och hoppas på andra bättre dagar.
IAM GONNA MAKE THIS PLACE YOUR HOME
asså fy så mycket jag tycker om dessa personer, hur ska jag någonsin klara mig utan er.
liseeeeberg va bättre än bäst och Göteborg visade sig från sin bästa sida, så mycket kärlek bara.
FÖRRESTEN
för sjukt för att vara sant
BLOGGROMANTIKERN DELUXE
spenderade denna dagen med två av mina bästa människor, kajakpaddling och massa prat på Vänersborgs mysigaste balkong. om alla dagar var som denna dagen skulle jag vara världens lyckligaste person. ikväll går jag och lägger mig med solblekt hår, röd hy och med ett leende på läpparna.FRÅN BALKONGEN
dör för Oskar Linnros nya album, det går nästan ständigt i mina hörlurar. spenderade dagen i Götet och alldeles strax ska jag och Linn iväg och träffa lite vänner, puss!
