No story lives unless someone wants to listen

igår gick jag på Paris gator och åt macarones, idag sitter jag hemma i regniga Vänersborg.

kommer vara så konstigt att inte vakna av ett bankande på dörren, att inte öppna ögonen och ha en Hanna där som sitter en milimeter ifrån. inte kunna gå runt i en buss och sätta sig hos vem som helst och börja prata. inte kunna sitta på kvällarna och spela bloons eller skratta. och att inte prata franska eller engelska.
och sen att inte vara konstant omgiven utav de bästa människorna man vet. kramas, skratta och må så jävla bra.