2 KAPITEL SOM AVSLUTAS I ETT.

"Det är klart att det är sorgligt. Klart att det är sorgligt att Bon Iver är tveksamma till att fortsätta. Men egentligen inte.
 
Justin satt ute i en skog i Medford under tre månader och skapade allt det där. Hans hjärtekross och förvirring skapade For Emma, Forever Ago vilket är det vackraste albumet of all times, utan överdrift. Det var inte förrän jag sett dem live som jag insåg storheten i låtarna och hur på riktigt jävla genomtänkt varenda ton var. Att något så personligt blir så uppmärksammat världen över är väl som han sa på scenen "Even though I love it, I sometimes ask myself if it's worth it". Klyschan men, att så många andra tar del av ens inre livsverk - asso nej
 
”Winding it down. I look at it like a faucet. I have to turn it off and walk away from it because so much of how that music comes together is subconscious or discovering. There’s so much attention on the band, it can be distracting at times. I really feel the need to walk away from it while I still care about it. And then if I come back to it – if at all – I’ll feel better about it and be renewed or something to do that.”
 
Godnatt"
 
(inlägget är helt och hållet kopierat ifrån emma watson)
att komma hem till detta var fan det skevaste och sorgligaste som kunde hänt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0